nu är helgen nästan slut, men det känner väl inte jag
AMANDA KOM HIT FÖR JAG VILL ÄTA MED DIG.
sedan måste någon ta ifrån mig sminket jag dragit på mig under mina teaterår, det börjar sprida sig i mina icke-teaterkvällar förstår du. den där fåtöljen du har skrivit om i utkastet du inte publicerat vill jag också sitta i. låter som något jag skulle gilla. sedan vet jag en tröja jag vill ha också, jag kan väl få se den i alla fall? min mamma planerar sitt midsommarfirande i telefon, absurt detaljerat och riktigt nördigt nästan. själv har jag inte en aning om vad jag sysslar med på midsommarafton. jag brukar inte bry mig speciellt mycket om det. hennes samtal påminner mig om min fars fanatiska julpyntande han ägnade sig åt i två hela dygn och tvingade mig att delta i och jag kommer på att jag inte heller brukar oroa mig för julafton. eller nyårsafton. eller andra firanden, jag tänker mest att det blir ju alltid bra ändå, jag behöver inte oroa mig. är då slutsatsen att mina föräldrar alltid fixat ihjäl sig inför dessa aftnar så jag automatiskt inte tror att det kan bli dåligt? vet inte. men jag vet att när jag bor själv igen kommer jag vara utan det, och då saknar man det antagligen likt förbannat, hur påfrestande det än kan vara nu. idag ska jag fan kolla på tv hela dagen.omväxling förnöjer. här kommer en glad kille på bild. han heter richard.
