I think I will be alright, don't come closer morninglight

Nu har jag sett både filmen om Benjamin Button och den jag skulle se sist, Wristcutters. Fast bara halva Wristcutters, jag är ju en filmsomnare. Arg som ett bi vaknade jag i morse, frisk, bredvid en kille som skickade mig ut till busshållsplatsen och tvingade mig till skolan. I eftermiddag kommer han fråga om det var bra att han gjorde det, och jag kommer muttra "Nej, jag kunde lika gärna stannat hemma" fast än jag vet att det var bättre och fast än det känns lite okej trots att jag är hur trött som helst. Det är så jag gör, även om jag vet det i förväg och kan ändra på det om jag vill. Men jag vill inte. Det kommer ju ändå dra i mungiporna sekundrarna efter och då kommer han fatta att jag ljuger. Sedan kommer han härma något ljud jag gör när jag fnittrar (vilket är oftare än jag tror, obehagligt) och så kommer jag nypa honom där jag vet att det gör som ondast, sedan jävlar är det igång, och då kommer jag brottas tills jag får ont på riktigt och blir ordentligt sur. Jag måste sluta bli sur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0