Jag spelar vanlig
antar att det här kommer ur att jag blivit precis tvärtom, men det är en ju inte heller nöjd med. ser detta som ett tecken på att vi måste ha lite mer kvalitetstid tillsammans, popdjur emellan. torsdag är våran dag!
jag håller med dig, fast jag vet inte om det är helt igenom negativt. innan strävade jag efter att se så annorlunda ut som möjligt, nu reflekterar jag inte ens över det, och annorlunda är ju så relativt så det är väl alldeles bra det. sedan orkade jag engagera mig tidigare, för man någonstans kände ett hål, oberoende på vilket sorts hål så gick det ändå att fylla med någon slags politisk inställning eller speciell levnad. Nu har jag antingen blivit helt fullkomlig eller helt ihålig, troligare det sista, och vad orkar man bry sig om då?
apati och likgiltighet är nog det äckligaste som finns, men det är gud så oundvikligt, och det är väl tyvärr där man har hamnat efter år av oroliga nätter och låtsad glädje. orken är borta.
men om det är negativt? kanske är tråk ett bättre än ångest?