kulturvecka
skiter i att supa i skogen idag, hoppas det blir kul för er. men jag tvivlar på det, det är ju AASKALLT. berätta om det här sen björni, vill veta vad ni åt eftersom mat är mitt största intresse.
tjenna
katti och björni har för tillfället göörmö rep som sagt, och det är jättekul.
här är vi när vi såg the hives en gång. det var också jättekul.
det är nu det börjar
spotify:user:pluie:playlist:33BQcZ3MXLu532FFqxcdNW
(vet inte varför det inte blir en länk, antagligen för att blogg.se är sämst i hela världen)
kom nu då! beställ biljett här då!
http://sites.google.com/site/backangskulturfestival/home
så här såg en produktiv dag ut med oss, ni ser ju hur glada ni är, klart ni vill komma nu

har precis kommit hem från stridens hetta men möts av stressens hånflin
den som inte medverkar i kulturfestivalen kan ju vara lycklig i alla fall, för själv håller jag på att gå sönder av stress över allt jag tydligen måste fixa för att ingen annan kan göra det. även av ilska över att de som skall föreställa ansvariga sköter sig extremt dåligt. skrev någon gång om hur mycket UKM sög förra året, och hade jag orkat hade jag skrivit något liknande nu, men det gör jag inte. varken hinner eller orkar. gör det jag ska men blir bara argare och argare.
sandmarken
"hej! jag är en lat och tråkig tjej som helst inte vill ha några nya utmaningar. lever gärna mitt liv på rutin och tycker att det är skitjobbigt att lära mig nya saker."
jag har på gamla dar insett att jag är lagd åt det lata hållet. det är en sorg, eftersom att man förmodligen gör mer av sitt liv om man är driven och inte bekväm. jag har även insett att det här kan begränsa mig en del i mitt vardagliga liv. typ varje gång man sätter på en film som jag inte vet någonting om kan jag känna mig lite besvärad och orolig och rörig för att jag ska sätta mig in i någonting nytt. det fanns en tid i mitt liv då jag övade på att se på film, dock gav det inga framsteg. jag hatar det för det säger så himla mycket om mig.
jag kan se tönten i dig

självdisciplin
nu låter det som att jag är bitter, men det är jag inte. det är väl någon slags uppmaning till mig själv att försöka fortsätta vara stolt och glad, för nu gäller det mer än någonsin, känns det som. jag har ändå åstadkommit litegrann det senaste. måste forstätta. fast mest önskar jag att jag kunde ha ett normalt lov, lite stålar och en polare med bil så man kan åka runt och göra ingenting, köpa godis i en kiosk i svenljunga, kasta stenar i kroksjön och sånt där. skulle till och med gjort det ensam om jag hade körkort. ring mig den som förstår att jag är seriös och är intresserad av liknande aktiviteter.
allt jag ville säga var egentligen;
kom på musikalen Dressed up in you på Bäckängs kulturfestival, då blir jag mer glad och stolt.
här är affischen, den ofärdiga versionen men det skiter jag i. har inte den riktiga. det har björni.
och jag har inte ens hört era bandrep än, är spänd och tror att ni kommer vara asbra.
å andra sidan har ni inte sett våra teater och dansrep heller, men vi kommer vara duktiga alla medverkande. gillar oss allihopa så himla mycket. låter som att jag är kär i hela världen, och det är jag nog.

vi som brukade vara hjärna och hjärta

afton av påsk
2 april
här ser ni honom i sitt esse, kollektivkuddkrig!
