popdjur

AMANDA, snälla kom på lördag, gör du det?

jag vill inte heller jobba, men det gör jag. jag vill gå i skolan och vilken skola spelar knappt någon roll för mig, men det gör ju det när det kostar pengar och så var det med det, och allt annat också för den delen. men jag bara jobbar. ibland sjunger jag med ormarna eller dansar mest för att.. ja jag vet inte. kanske för att göra något. springer i annelundsparken också. men jag har en tendens att irritera mig något fruktansvärt på pensionärer med hundar som vistas där. jag håller med om att det är mer en hundpromenadspark än ett elljuspår för joggare. men jag stör mig ändå.

men jag har köpt nytt te också. så jag tänkte väl ha någon slags tvångshälsohöst. kommer ändå inte kunna svira runt på krogen så där som jag gjorde. jobbar ju för jämnan. men hälsohöst var det ja. bara gå i sköna kläder också. för stora tights och stora trikåer samt stickade sjalar. true bäckängit. jag saknar det också.

en gång skrev jag på den här bloggen att jag ville ta studenten. jag ångrar mig djupt. är så sinnessjukt avundsjuk på alla människor som får gå i trean på gymnasiet och glida runt. "plugga", vara med alla man gillar och sura över att cafeterian bara tar kort. sluta vid det här dagset och gnälla lite över det, "för det är ju faktiskt fredag". det är ett under att man kunde tycka att livet var komplicerat då. nu måste man bestämma själv vad som ska hända. och jag vill inte plugga, jag vill inte jobba och ibland undrar jag om jag ens vill resa. jag bor jättebra med min gädda som jag älskar, och lisa och rebecka är hur fina som helst och jag är asglad att jag har träffat människor som jag vill umgås med på riktigt och inte bara för att vi läser samma kurs. men det är som att jag går runt och väntar på att någonting ska hända hela tiden. som om det här bara är ett vakum innan det där stora som är på riktigt händer. typ som att den här hösten figurerar med öronproppar i öronen som skapar det burkiga ljudet där konturer är svåra att urskilja, och som är iklädd de där halvfula kläderna som du tar på dig när allt annat är i tvätten.

copywriter, ja visst, jo men varför inte? men aldrig nu. jag är ju bara barnet, som bara vill döna och vara bidragskung forever

på kf. tåget spelas radiohits som mad world i någon slags låtsassynthversion, typ dåligt depeche mode. typ det äckligaste jag hört, men lite komiskt. jag sitter som vanligt kvar här i ca en timma efter att jag gjort det jag ska (den här gången dansat jazz, vad det nu spelar för roll) och bråkar med datorer, tjuvlyssnar på rätt många samtal på andra sidan pelaren och är allmänt väldigt mycket en typisk person som hängt på tåget sedan mellanstadiet och aldrig kan slita sig, sedan försökte göra det och sedan glömde bort det och i princip flyttade in istället. kan för övrigt tala om att det är big al's syster som drillat mig idag, pas de bourréer och armhävningar och herra jumala va. en tjej hade en filatröja på sig, och sög på snöret från luvan. kände mig som en tant i jämförelse med henne, det är ju ilt temat på den här bloggen, eller var väl en gång åtminstone. snart kommer mathilda, då ska vi sitta ner på något dumt ställe där vi fryser om baken, och kedjeröka och prata om vilken tid vi jobbar imorgon och om glasgow som vi bara planerar om varje gång vi ses men aldrig kommer ha råd med. vet precis. lever slentrianliv och tänker inte ens försöka ändra på det nu, främjar det snarare och ser till att göra tråkiga saker som att städa istället för att ringa någon. man kanske märker någon skillnad, på något.